Skivor på lunchen

Första morgonen med långbyxor på cykeln, det brukar vara ett hösttecken, men nu på lunchen värmde solen gott längs Götgatan. Skönt! Gick en sväng upp till Pet Sounds och kom ut med en påse som innehöll:

- Thin Lizzy: Live and dangerous (DVD)
- Olle Ljungström: Bäst
- Mink de Ville: Coup de grace + Where angels fear to tread (två LP på en CD)
- Mike Scott: Bring 'em all in

"Live and dangerous" har jag tänkt skaffa "hur länge som helst". Har CDn sedan tidigare, men Lizzy var ju ett grymt liveband, så det är kul att se dem också. :-)

Olle för att det är Olle. Jag blev rätt tagen av SVT-dokumentären som gick i våras. Han är en väldigt "egen" person i svenskt musikliv.

Mink de Ville var mina hjältar i början av 80-talet. Såg dem nere på klassiska Ritz vid Medborgarplatsen -84 och -85. De definierade på något sätt begreppet "klubbrock". Snortajt band bakom en sångare som hade publiken helt i sin hand. RIP Willy!

Jag glömmer alldeles för ofta hur bra Mike Scott (och hans Waterboys) är. Såg honom live på Södra teatern för typ fem år sedan; bara han, en pianist och en violinist (han som alltid är med, men som jag glömt namnet på). Det var, som det brukar heta, magiskt. Fantastisk låtskrivare! Vi spelade Waterboys' "Best of" en del i somras och då upptäckte jag dem igen.

Hittade den här på YouTube för någon vecka sedan: Fisherman's blues - Live på Royal Albert Hall