Winnerbäck försöker förnya sig, men...

Jag är lite kluven till Lasse Winnerbäck nuförtiden. Förut har jag gillat mycket av det han gjort, både solo, med Hovet och med "folkrock"-bandet på "Daugava" som kom för ett par år sedan.

I går på Annexet har han fortfarande samma musiker som då, men med en mer "elektrisk" sättning. Det funkade... sådär, måste jag säga. Många av de gamla låtarna, som var rätt "luftiga" från början, mals ner i en jämntjock gröt av feta gitarrer och syntmattor, dvs samma ljudbild som på senaste plattan "Tänk om jag ångrar mig...".

Jag tycker låtarna förlorar i dynamik och spänst genom det. Det som Hovet gör med låtarna på t ex DVDn från Linköping -03 har försvunnit nästan helt. Saker som "Åt samma håll" och "Dunkla rum" blir rätt ointressant här, tyvärr.

Några riktigt starka ögonblick finns det: "Brustna hjärtans höst", "För dig" (som alltid funkar: en bra låt är en bra låt är en bra låt), "Elegi" och avslutande "Söndermarken" kläs i ljudbilder som lyfter fram text och melodi riktigt bra.

Hittade en "gammal goding" på YouTube, från kvällen innan: Söndag 13.3.1999


Vi fick bekanta oss med Andreas Grega också, som gjorde ett rappt litet set som förband. Han ser ut som, och rör sig på scen, som en blandning av Thomas di Leva och, ja just det, Lasse W.

Andreas Grega - Dom hade mycket att säga